Vi föreställer oss att forskare har börjat bli osäkra på att
Förnuft och känsla verkligen skrev under 1800-talet. Det har nu blivit din uppgift att bevisa detta. Vilka ledtrådar om när boken skrevs finner du i det textutdrag som du fått? Vad finns det som är typiskt för artonhundratalets ideal och sätt att leva som man märker spår av i texten? Gör ditt resonemang tydligt genom att både visa vad i texten du menar (t.ex. genom citat eller referat) och vilka 1800-talsföreteelser du menar.
När Marianne skadade sig så bar Willoughby henne hem till hennes hus men en i nutiden så skulle nog willoughby ringa efter ambulans. Jag tror att wlloughby skulle ha ringt Marianne om det fanns telefoner på den tiden istället för att komma och hälsa på henne varje dag. Jag tror att Willoughby skulle ha bjudit ut henne på bio eller resturang om det var nutid. Han skulle kanske ha givit henne choklad och rosor eller andra presenter. Ett bevis på att det var på 1800-talet var nog att mamman vill att Marianne skulle gifta sig med någon rik man så att hon och hennes familj skulle kunna flytta hem till den rike mannen. jag tror att hennes mamma vill att hon skulle gifta sig med Willoughby och ändå inte eftersom att hon tyckte om Willoughby men Colonel hade mer pengar. Och om en dotter skulle komma hem och säga hon skull gifta sig med en man som hon har känt i en vecka i nutid skulle nog ens föräldrar bli väldigt arga.
SvaraRadera/Eric
Första skillnaden jag kan komma på under 1800 Talet är ju språket man kan märka att nästan alla ord är ju väldigt annorlunda från nutid 2013. det var ju också att åldern var väldigt viktig under 1800 talet. om man var äldre än 20 år som kvinna så hade man väldigt svårt att hitta en man för man var inte fin på marknaden som 21 åring det var samma med männen man kunde max var typ 30-35 år som man för det var samma sak med dem var man äldre en det så var man inte snygg eller fin. En man vid kallad colonel brandon en ung stilig man träffade en tjej som kallad marianne dem hade träffats och så och hon blev lite smickrad lite. men en dag så träffade marianne en kille vid namn Willougbhy som marianne blev försusad i denna Willougbhy och hons mamma ville att dem skulle gifta sig så snabbt som möjligt. och dem blev förälskade i varandra i hela sitt liv.
SvaraRaderaMarianne och Willoughby pratar mycket och dans, musik och konst, idag pratar man mycket om jobb,intressen och filmer mer ny teknik som har kommit. Det handla mycket om att gifta sig själv för kvinnor kunde inte försörja sin familj, när hon fick så lite lön. Det var viktigt att gifta sig tidigt, så då gifte sig Marianne i sexton års åldern. Det handla mycket om att mannen ska vara rik, man behövde inte gilla honom man behövde bara pengarna för att försörja sin familj. Det är inte lika viktigt eftersom kvinnor har mer rätt och behöver inte försörja familjen lika mycket eftersom man bor oftast själv. Idealen har ju förändrats så då skulle tjejerna vara tysta, blyga och inte prata så mycket om sina känslor, men idag så har det förändrats så dom får göra saker som man inte fick då.
SvaraRaderamycket fin auin bra att du fick med där om Willoughy, det är faktsiskt sant att dom pratade mycket om dans osv... det skrev jag också. Lycka till i framtiden gg wp nom
RaderaAttans va bra att du går in och läser och kommenterar de andras inlägg, André. Kul att se :)
RaderaPS: Precis som André skriver, så var det ett bra inlägg Albin.
''I vars hjärta inte en enda spekulerande tanke hade väckts av den förmögenhet som väntade tillfalla Willoughby''
SvaraRaderaDär tänker mamman att det hade varit bra om Marianne gifter sig med Willoughby för att han blir snart rik och då kommer hennes familj kunna leva väl för att hans pengar hade räckt för att försörja familjen länge.
''Mariannes räddare'' Idag hade man inte burit hem personen utan man hade kanske ringt ambulansen för man vet inte om personen skadat sig allvarligt, eller så hade man inte hjälp personen alls för att hons/hans sällskap hade kunnat hjälpa hon/han.
När hon är 16 år går hon panik om att hon inte kommer hitta en dröm man.
''Man måste vara 18 år för att få gifta sig, personer mellan 16 och 18 år kan få gifta sig men då krävs ett tillstånd från länsstyrelsen.'' Detta är ett stycke ur svenska lagar så hon får inte gifta sig vid 17 års ålder utan en bekräftelse av länsstyrelsen.
Det finns många sätt att se att denna texten är ifrån 1800 talet. Till exempel är det ganska tydligt att texten är ifrån 1800 talet om man kollar på hur dom har skrivit den. De använde inte samma språk och ord som vi gör idag. Till exempel beskrev tjejer som vackra, förtjusande och man sa att männen var gentlemän. Idag skulle vi nog inte använda dessa orden om vi skulle prata eller beskriva någon. En annan grej som stod i texten var "Hennes hy var mycket brun, men tack vare sin genomskinlighet blev den ovanligt lysande". På 1800 talet var det inte ett ideal att man skulle vara brun för att det var ett tecken på att man var mycket ute i solen och arbetade, men idag är det helt tvärtom. Idag vill man vara brun och solar osv för att bli det.
SvaraRaderaI texten klagade också Mariannes syster Elinor på att hon pratade för mycket och att hon redan hade tagit reda på vad han tyckte om musik och massa andra ämnen. På 1800 talet var detta inte direkt på det sättet man skulle uppföra sig som kvinna. Helst skulle man vara tyst och inte den som tog plats i samtalen. De skulle mer iakta männen och inte visa sina känslor så mycket. Idag har detta ändrats tycker jag och därför ser man så tydligt att detta var ifrån 1800 talet. Även fast det fortfarande är lite såhär idag så är det väldigt stor skillnad, idag kan kvinnor prata lika mycket som män utan att någon reagerar på att det inte är rätt för en kvinna att göra så. En annan grej som jag tyckte var typisk för 1800 talet var att de pratade mycket om musik och böcker och sånt. Det var sådant som man pratade om och gjorde på den tiden men idag är det inte lika vanligt att prata om detta, iallafall inte för en 17 årig tjej. För äldre människor är detta vanligare idag men då var det lika vanligt även fast man var ung som gammal. De ville också gärna gifta sig snabbt på 1800 talet och de gifte sig oftast av en helt anledning än vad vi gör idag. Då ville de gifta sig nästan så snabbt som möjligt, helst innan 20 års ålder med en rik man så att de hade någon som kunde försörja dom och deras familj. Idag är det inte vanligt att man gifter sig om man är så ung och man gifter sig inte heller av samma anledning idag. Idag gifter man sig inte för pengarna utan man gifter sig för att man tycker om den personen man gifter sig med. Det var både viktigt för kvinnorna och männen att gifta sig på 1800 talet. Kvinnorna ville det pågrund av det jag sa och männen ville gifta sig för att de ville skaffa barn som kunde ta hand om dom att föra vidare deras släkt.
Mariannes syster Elinor blir stött för att Marianne har varit för pratsam i sina samtal med herr Willoughbys. Hon anser att Marianne inte uppför sig så som en kvinna skulle under 1800-talet.
SvaraRaderaI texten står det såhär, ”Jaha, Marianne, sade Elinor så snart han lämnar dem, det var inte ett dåligt resultat på en morgon. Du har redan tagit reda på herr Willoughbys uppfattnings i nästan alla betydelsefulla ämnen. Du vet vad han tycker om Cowper och Scott, du är säker på att han känner beundran för skönheten hos deras texter, och du har försäkrat dig om att han inte gillar Pope, mer än vad som är passande du. Men hur ska du kunna hålla igång bekantskapen om du avverkar alla samtalsämnen så otroligt snabbt? Du kommer snart ha uttömt varenda favoritämne. Ett samtal till kommer att räcka för att dessutom ska veta allt om hans syn på skönhet och omgifte och sedan kan du inte ha något mer att fråga om.”
Jag tror att Elinor egentligen bara ville säga åt sin syster att sköta sig, men att hon sa allt det där för att göra det på ett trevligare sätt, och inte gå rakt på sak för hon vill ju vara ”fin”. Idag får kvinnor prata så mycket de vill så därför skulle inte någon reagera på att man pratade och visade sina åsikter mycket i ett samtal. Ingen skulle bry sig eller ta upp det.
Även herr Willoughbys är för pratsam enligt de normer som gällde för männen under denna tid. Männen fick ha mer åsikter och prata mer än kvinnorna men det fanns en gräns även för dem som herr Willoughbys steg över. Han släppte ut för mycket åsikter som ansågs ohövliga och onödiga att ens nämna och han tänkte sig inte för innan han sa något. Idag är det helt normalt att säga vad man tycker och i en normal konversation behöver man inte hålla inne sina åsikter så mycket oavsett om man är man eller kvinna.
En annan sak som tyder på att texten är skriven på 1800-talet är att Marianne oroade sig för att inte träffa en man när hon var 16 år. Under denna tid skulle man gifta sig i tidigt ålder och man var sent ute med giftermål om man var över 20 år och kvinna. Männen skulle gärna också gifta sig i tidig ålder men det var inte lika viktigt för dem och de kunde vara äldre än kvinnorna innan de ansågs vara oattraktiva. Detta berodde på att man inte levde lika länge då så man ansågs oattraktiv vid tidigare ålder än idag. Det var extra viktigt för kvinnorna att hitta en man eftersom de inte kunde försörja sig själva. Man kan säga att det var vad kvinnorna skulle göra i livet för att få ett lyckat liv.
Det skulle gifta sig, föda barn och ta hand om hemmet. Idag har vi inte alls bråttom med att gifta oss i Sverige. De flesta har ingen stress på sig utan gifter sig helt enkelt när de träffat sin livspartner.
Under 1800-talet tror jag inte det handlade om kärlek så ofta utan mer om pengar.
Man märker på hur idealet var i texten att det är samma som under 1800-talet efter som att det står i texten att när marianne får reda på att Willoughby har samma intressen som henne så kunde hon inte hålla sig för att inte vara tyst och blyg som man skulle vara under 1800-talet. Hennes syster blir sur på henne för att hon inte kan uppföra sig på rätt sätt och nu får ju kvinnor göra så som marianne gjorde och om boken hade varit skrivit nu så hade inte mariannes syster blivit sur på henne efter som att det inte var konstigt att betesig så nu.
SvaraRaderaMan märker också att den inte är skriven nu för att i texten står det att marianne har tanke på att gifta när hon redan var 16 år och idag är det inte vanligt alls att gifta sig så tidigt. Som det står i texten att Marianne var stressig och orolig över att hon inte skulle bli gift och idag tänker nästan ingen 16 åring på att gifta sig och att skynda sig att gifta sig innan 20 års ålder för att då var man inte attraktiv längre. Då var det viktigaste inte om man älskade personen och verkligen gillade honom utan det viktigaste var att mannen var rik så kvinnan skulle kunna försörja sig efter som att kvinnor under den tiden inte kunde äga ett hus själva. Om doms far dog och dom inte hade någon bror i familjen som kunde ta över huset var dom familjen tvungen att flytta där ifrån.
“Också hennes mor, i vars hjärta inte en enda spekulerande tanke hade väckts av den förmögenhet som väntade tillfalla Willoughby, började inom en vecka att hoppas och vänta på att de skulle gifta sig och gratulerade sig själv i hemlighet till att ha fått två sådana svärsöner som Edward och Willoughby.
Detta stycke från texten ser man är från 1800-talet efter som att idag hade inte ens föräldrar velat att ens barn skulle gifta sig så tidigt och det hade inte häller spelat så stor roll om han hade mycket pengar eller inte efter som att det inte idag skulle haft någon betydelse för mamman på det sättet som det gjorde på 1800-talet. På 1800-talet ville mammor som mist sin man att ens barna skulle gifta sig med en rik man efter som att hon själv skulle få flytta med då och man ville ju inte vara fattig under 1800-talet. Det finns också många ord i texten som vi inte använder idag men som man använde under 1800-talet.
Det finns en hel del som bevisar att texten är skriven under 1800 talet.
SvaraRaderaEn sak i texten är hur kvinnan beskrevs. När dom beskrev Mariannes utseende stod det att hon hade en vacker figur, fina drag i ansiktet och att hon hade brun hy men att tack vare dens genomskinlighet blev den ovanligt lysande. Ifall man skulle beskrivit en vacker kvinna idag så skulle man beskrivit henne mer som brun och smal kropp.
Ett annan bevis i texten som är annorlunda från idag är hur språket skrevs. I texten stod det tex ordet “banala” vilket vi knappt använder i nutid. Om de hade varit 2013 så skulle inte språket skrivits på samma sätt. Vårat språk har utvecklats en hel del sedan denna texten skrevs.
I texten så heter männen väldigt annorlunda namn jämfört med idag. En man i texten heter ju tex Colonel Brandom, vilket inte är ett vanligt namn idag.
I texten står det “Hon kunde inte sitta tyst när sådana ämnen fördes på tal, och var varken blyg eller reserverad när man diskuterade”. En kvinna under 1800 talet skulle vara väldigt tyst och reserverad. Författaren skulle inte nämnt att hon inte kunde sitta tyst, vara reserverad eller blyg ifall en kvinna skulle kunnat vart som hon ville.
Då när Elinor klagade på Marianne sa Marianne att hon vet att hon har brutit mot alla banala uppfattningar om etikett. De banala uppfattningarna om etikett var ju bland annat vara tyst för det mesta och vara reserverad. Idag så beter sig inte kvinna alls som en kvinna skulle göra under 1800 talet. Vi kvinnor idag kan prata hur högt och mycket vi vill utan att någon tycker att det är konstigt på något vis.
Det står i texten att Marianne hade panik över att hon inte skulle hitta hennes dröm man. Marianne var ju bara sexton år. Fast under 1800 talet var det normalt att gifta sig i ung ålder, när man var över 20år som kvinna under 1800 talet var man inte längre attraktiv. Ifall man lyckades hitta en man ifall man var över 20 år hade man tur. Männen skulle också gifta sig i tidig ålder men det var inte lika viktigt som för kvinnan. Kvinnan behövde en man med pengar som kunde försörja henne. Idag så är det inte alls lika vanligt att gifta sig när man är 16 år, idag har vi kvinnor heller inte lika stor press att hitta en man därför att idag kan vi även försörja oss själva.
- Cornelia 7c
Jag blir så stolt över er alla! Ni är så duktiga elever :) Vilka bra bevis som ni har hittat i texten och bra ni lyckas med att förmedla det.
SvaraRaderaJag tycker språket är artonhundra-talska Som till exempel utsökt figur och gentleman. Det är också annorlunda på det sättet som dom beter sig och på det sättet som dom behandlar varandra. Dom gifte sig
SvaraRaderatidigt på den tidigt.
Man kan se att texten inte är skriven idag för att
SvaraRaderaT.ex. så hade inte vi använt ord som "lidelse" utan då hade vi istället skrivit passion.
Namnen på männen är lite annorlunda också t.ex. så tror jag det inte är så vanligt att folk heter Colonel Brandon och
Mr. Willoughby. Jag vet inte om det är vanliga namn i England eller inte, men jag skulle inte tro att någon heter så längre.
Och på första sidan när de beskrev Mariannes ansikte och hur vacker hon var, så skrev dem att "hennes hy var mycket brun, men tack vare sin genomskinlighet blev den ovanligt lysande, alla hennes ansiktsdrag var vackra, hennes leende var mjukt och tilldragande och i hennes ögon som var mycket mörkra fans ett liv, en glöd, en iver som man knappt kunde se utan att bli betagen".
Så hade vi inte skrivit om en person idag, vi hade kanske istället skrivit att hon hade fin mörk hy, hon hade fina ansiktsdrag och ett vackert leende, och att hennes ögon hade en mörk vacker färg.
Marianne hade panik över att hon inte skulle hitta hennes dröm man, det var normalt under 1800-talet att man gifte sig i ung ålder. När man kanske var 17-20 år var det vanligast att man gifte sig som kvinna, om man blev gift när man var över 20 år hade man haft tur. Men männen kunde vara nästan hur gamla som helst om dem hade bra med pengar, hade dem inte bra med pengar så var det nog också ganska svårt att hitta någon som ville gifta sig med dem. Kvinnor som kom från fattigare familjer ville bli gifta så unga och så rikt de kunde så att de kunde försörja sig och sin familj. Nu för tiden är det inte så vanligt att man ska/vill gifta sig när man bara är 16 år. För nu får tjejer/kvinnor jobba och det är många som vill komma igång med sin kariär innan de skaffar barn och startar familj.
En kvinna på 1800-talet skulle vara tyst och reserverad så som Ellinor var, en kvinna idag kan prata högt och säga vad hon tycker precis så som Marianne var. Ellinor tyckte Marianne bröt mot alla regler om etikett som en kvinna hade och det gjorde hon också. En kvinna på den tiden skulle inte vara så som Marianne var.
/Amanda 7c
Som Amanda skrev så kan man se i texten att den är skriven på 1800-talet på grund av språket, dom använde ord som vi inte använder nu och man pratade enligt mig lite finare. Dom sa till exempel alltid herr och fru innan efternamn till vuxna, till exempel Mr. Wiloughby. Några annorlunda ord som användes på 1800-talet som står med i texten var till exempel lidelse och förtänksamt. Dom orden har i alla fall aldrig jag stött på innan när man läst texter från nutiden.
SvaraRaderaEn annan sak som var annorlunda var deras musik och dans. Om dom gick på "fest" var tjejerna uppklädda med klänning och killarna med kostym. Medans vi nu för tiden inte klär upp oss lika mycket. Vi kanske går med jeans och en tröja istället, men sen beror det ju på vad för fest det är. Om det är bröllop så klär man upp sig med kostym och klänning men om det bara är en fest med vänner så har inte männen alltid kostym och kvinnorna alltid klänning som på 1800-talet.
Något som också är väldigt annorlunda är synen på kvinnor, män och gifte mål. Kvinnorna skulle vara tysta och alltid hålla med männen, dom hade knappt några rättigheter och dom fick inte göra något utan mannen. Kvinnan fick inte ens resa själv. Marianne är ett exempel på hur en kvinna inte skulle bete sig. Hon var högljud och självsäker och det gillades inte. Hennes syster Ellinor var mer som en kvinna skulle vara, hon var tyst och reserverad. Männen var dock allt i samhället, dom hade alla rättigheter och de var bara dom som betydde något.
Om man var en kvinna över 20 år så hade man riktigt tur om man blev gift. Männen kunde gifta sig vid 30 men det var ändå bättre ju fortare man gifte sig.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderadet finns i texten att det låter ganska gammal text som ex. att hon tjejen hon blev buren till sin hem men man kunde ringa en ambulans för det har vi nu i den här tiden att man ringer efter hjälp när man skadar sig men under artonhundra talet hade man inte telefon för den kom artonhundra sjuttio talet och hade där med ingen sån ambulans.
SvaraRaderaDem hade flera anorlunda kläder, alla var trevligare mot varan, dem hade ett annat sorts tandborstningssätt. Dem hade inte behövt bestämma var och när de skulle träffas, dem kunde ringt varandra istället och bestämt där efter. Fester var också annorlunda, det var tråkigare dans och dem hade musik som spelades live och inte inspelat. Man såg annorlunda på män, kvinnor och giftemål. Män skulle vara rika och tråkiga. Dem skulle stå och stirra ut genom fönstret. Kvinnor skulle vara kunniga, smarta och kunna göra hushållsarbete. Då skulle kvinnor försöka gifta sig med rika män och hälst så tidigt som möjligt. Män fick ta den dem tyckte var snyggast.
SvaraRadera